som om jag hade.




idag åkte jag ensam ut till stenkullen. satt vid vattnet som forsade fram, i regnet.
jag var glad. fastän, jag var ensam. och inte spec rädd, bara lite.
läste, skrev och tecknade, lite. dansade, lite. kände, lite.
tåget hem var försenat, men en man erbjöd plats i bil. så vi trängde in oss, folket som stod på perrongen, och i bilen träffades en pojke som inte kände jesus.
fick berätta och så in lite, hoppas jag...
det gav, något.

sen, hälsa på rebecca i trollhättan. jag glad, över systern.
i glädjande olja. med löv och regn i ögon.
det gav, något.

jag har ingen inspiration. var på skroten för att köpa tyg igår.
köpte inget. köpte en två fina gamla burkar för massa pengar istället.
såg en film. tillsammans är man mindre ensam. hette den.
det var en utav de bästa filmer jag sett...
det gav, något.

...
när jag har mat i munnen. vill jag spotta ut den.
jag tycker inte det är gott med något längre.
inte ens varm choklad-
men. jag älskar linn.
hon är vacker.

ha en bra natt.
bed för oss.
i detta hem.
för. vi behöver jesus
hans nåd och frid.
glädjen bor i våra hjärtan.
ditt med.
puss.

reflektion för en tid sedan:



jag andas ut, och försöker andas in.
ibland tycks luften mig för tung.
som att dra in vatten.
in i mig. ner i, själen.
där den sipprar ut i kroppen.
och får mig att känna,
känna mig, tyngd.

om att vilja sluta andas vatten,
och att börja andas strålglans.
fjäderluft, som får mig att
vilja närma mig höjden.

kanske få, för sista gången
se mig själv som en vattendräkt
själ (i bottenlös självömkan.)
mitt dåliga självförtroende, påtagligt,
och jag, längtar ut.

jag har samma styrka i mig
som uppväckte en död man.