Men, vi dansar du och jag.
Jag har aldrig hållit i någon såhär.
Du har alltid burit mig såhär.
Knappt ett ord på mina läppar,
ofta bara en tanke.
Och du kommer,
dina armar sluter sig omkring mig,
som ett stort varmt täcke av renaste, vitaste dun.
Värmen sprids och lugnet flyter åter i tankarna.
Om jag sviker och ramlar, tar handen tag runt midjan.
Armar tar mig upp.
Du förvandlade min klagan, till dans.
Du tog av mig sorgens dräkt, och
Klädde mig i glädje.
Ps 30:12
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det är märkligt...nä, snarare mäktigt hur Gud använder hjärtan för att visa sin oerhörda godhet och förhärliga sitt namn...Paulus hade rätt i Ef 2:7. Man kan se det tydligt i dig! Låt dina egna texter få tala till och trösta dig själv, för de vittnar om Guds verk i dig som du själv inte alltid ser. Sen, låt de få tala till och trösta andra. Var frimodig med dem! Låt ditt hjärta synas för att människor runt dig ska få se Guds godhet. Gud välsigne dig min dyrbara syster!
Post a Comment